En ur redaktionens trio valde att träffa sin son som stolt skulle visa upp sin nya partner av det motsatta könet för pappa. Gulligt.
Nåväl, de två yngre klarar sig själva och efter ett kort stopp i Wira Bruk längs väg 276 och den obligatoriska avstickaren till Wettershagas gamla idrottsplats i skogsbrynet fortsatte färden mot Norrtälje för inhandling av kvällens middag. Det blev det sedvanliga. Grov och rustik baguette, brieost, kalkon toppat med en härligt läskande hälsodryck.
Vi hade gott om tid när vi lämnade Roslagens huvudstad och rattade in mot orten Estuna och Tunavallen för ett återbesök till den nu alltmer slumrande idrottsplatsen.
En nostalgisk återträff.
Planen börjar allt mer växa igen; buskar tränger allt mer igenom de gamla
träläktarna och parkeringsplatsen blir allt mer otillgänglig. Allt enligt
naturens egna lagar.
Det var här som Estuna IF spelade boll innan de förenade sig
med Lohärads IF (och bildade Lohärad/Estuna IF, LEIF) och Björkhaga IP blev den
nya hemmaplanen.
Nu
var vi dock hungriga och valde att slå oss till ro vid Svanberga gästgiveri med
dess inbjudande badplats. Vi avnjöt vårt inhandlade tilltugg och fullständigt
njöt av stunden innan vi nöjda åkte ner mot Svanbergaskolan och förundrades
över de välbyggda och moderna faciliteterna. Vilken uppväxt för barnen var den
gemensamma kommentaren. Vilket lugn och vilken trygghet. Nu var det blott 45 minuter till avspark och vi rattade in på den inbjudande vägen mot idrottsplatsen. Väl innanför entrén blev det som vanligt ett välkomnande av ”Tosse” Mattsson och ”Boxar´n”; den senare som alltid laddad och slängd i käften.
Inte Boxar´n och Tosse från Edsbro, nej detta är grabbarna från Lohärad!
Det
blev ett tufft Roslagsderby där Edsbro IF gick på knock till ”Boxar´ns” stora
glädje. Dennis Caldén satte 0-1 redan efter sju minuters spel efter ett
mönsteranfall och Patrik Nämvall Rödin gjorde 0-2 efter 12 minuters spel.
Svartgulrandiga Edsbro IF har kommandot...
Det
var Edsbro som dominerade tämligen kraftfullt och missade utöver de två målen
ett antal bra lägen – bland annat då tre
frilägen. Nu lyckades inte Edsbro punktera matchen innan paus; i stället fick
Lohärad ny kontakt tack vare en relativt billig straff som säkert sattes i mål
i 38:e minuten.
... men Lohärads IF kom tillbaka.
Andra
halvlek blev jämnare, men det var Edsbro som fortsatte att missa en mängd bra
chanser. Och i stället för ett tredje Edsbro-mål blev det ett andra hemmamål i
78:e minuten. Även det på straff som även det såg tämligen tveksam ut. Än värre
skulle det bli drygt tre minuter senare. 3-2 efter en mycket tilltrasslad
situation där bollen syntes vara utanför den förlängda mållinjen i skedet innan
den hamnade i nät.
Två tveksamma straffar förstörde dagen för Edsbro.
Men
med en huvuddomare och en assisterande som allt som oftast är en
ledare/representant från hemmalaget, och som bara får vinka för inkast, blir det lätt inslag av den humoristiska
sidan på den här nivån.
Eller som en besviken ”Boxar´n” uttryckte det efter
slutsignalen: ”Det är inte lätt för domaren när spelarna slänger sig hela tiden
och skriker på straff…”.
En tung förlust för Edsbro – desto gladare miner i
Lohärads IF som tog säsongens första poäng.
