Riala GoIF- Gimo IF 2-2 (2-0) - Roslagsbro IF- Edsbro IF 5-3 (5-1)

Roslagsstoppet samtliga tre medarbetare begav sig söndagen den 1 juni ut på en så kallad dubbelmacka i soligt, men blåsigt +18graders sommarväder. (Med dubbelmacka avses inte en lunchsmörgås utan två matcher på samma dag).
Första anhalt blev Lundbyvallen, där hemmalaget Riala GoIF tog sig an gästande Gimo IF. Resultat 2-2 efter 2-0 i halvtid.
Därefter en snabbresa till Roslagsbro, som har en idrottsplats med det underbara lyriska namnet Vårlyckan. Smaka på det namnet inte bara en gång utan flera!
Här möttes hemmalaget Roslagsbro IF och Edsbro IF, Edsbro vars kräftgång redan börjat och fortsatte denna söndag. 5-1 stod det nämligen i halvtid. Edsbro kunde dock trösta sig med att vinna andra halvlek med 2-0... ...om det nu kunde vara till någon tröst...

I Rialas affär gjordes inga matinköp inför dagens picknick på Lundbyvallen, enär affären är nedlagd. Maten inhandlades i stället i Bergshamra i Roslagen, inte Bergshamra i Solna där AIK Bandy regerar. Vi påträffade lite överraskande en AIK Bandy-kille utanför affären i Bergshamra (i Roslagen). Världen är allt bra liten. Men AIK finns ju överallt.

På Lundbyvallen spelade hemmalaget Riala GoIF mot gästerna från norr, Gimo IF.

Här en bild från publikhavet.

Vid detta bord intog Roslagsstoppets utsända sin välsmakande lunch. Inhandlad i Bergshamra - nästan lokalt.

På väg mot korvkiosken? Eller?

Gimospelaren i vitt har just testat Rialas duktige målvakt med ett bra, men resultatlöst, skott.

Här släpper vi ingen hm hm över bron, tycks Rialaförsvararen i gulsvart säga till sin opponent.

Det är inte alla idrottsanläggningar i Sverige som har en egen jordkällare. Lundbyvallen i Riala har en!

Behöver inte skriva mer... ...namnet säger allt.

Vy från en av Vårlyckans läktare mot konstgräsplan, som matchen tyvärr spelades på. Minsann om det inte är Roslagsstoppets seniormedarbetare som sitter längst till vänster?

På Vårlyckans välskötta gräsplan spelades inte matchen.

Edsbros Nicklas Johansson har precis slagit in 3-1 på en välplacerad straff.

Edsbroprofilerna Boxar´n och Tosse,som placerat sig på innerplan i spelarbåset resp. på linjen blev uppvisade till publikplats av domaren med motivering att de inte fanns inskrivna i matchprotokollet.

Nej, domaren nöjde sig inte med att de stod vid grinden invid planen. Upp på läktaren skulle de. Gentlemen som de är så lydde de övermakten och lufsade upp mot läktarplats.

Roslagsbros nr 5 Christoffer Lundqvist svarade för samtliga fem hemmamål! Här sätter han ett på straff bakom en chanslös Edsbromålvakt, som gått åt fel hål.

Roslagsbros vackra kyrka ligger mycket nära idrottsplatsen Vårlyckan.

Det är inte bara i Riala det finns busshållplatser - det finns det även i Roslagsbro.

Avslutningsvis lite passande musik:

https://www.youtube.com/watch?v=drse-nHV1cE

(Roslagsstoppet beklagar dröjsmålet med publiceringen. Orsak - hög arbetsintensitet)

Glad Midsommar!

Roslagsstoppet önskar alla läsare, sympatisörer och andra gynnare

en riktigt

God & Glad

Midsommar 2014!

Wattholma IF - IF Vesta 2-0 (0-0)

En vecka (23 maj) efter trippen till idylliska Lohärad riktade vi blickarna mot norra Uppland och alltid lika inbjudande bruksorten Vattholma. Vi skulle till Änglavallen och det skulle visa sig bli den alldeles underbara sommardagen vi längtat efter. Närmare 27 plusgrader när vi lämnade huvudstaden tidig förmiddag.
Vi valde likt tidigare tillfällen som vi besökt Vattholma att passera den mytomspunna hockeyrinken i det lilla samhället Lunda strax utanför avtagsvägen mot orten Markim i Vallentuna kommun. Det vilar mystik över den uterink som vid en sökning på nätet tyvärr inte ger någon ytterligare information annat än att en och en annan åkt skridskor där vintern 2004/05. Har det någonsin spelats seriematcher där? Hade Lunda en idrottsförening?

Den mystiska hockeyrinken i Lunda. Har det någonsin spelats match här? Någon som vet!

 Det var mycket att fundera över för Roslagsstoppets två medarbetare som gav sig ut på tur denna fredag.

På väg mot Rasbo stopp vid Wattholma gård.

Färden fortsatte mot Rasbo och Rasbokil; det senare en ort som bland annat fostrat

 AIK damfotbolls chefstränare Mattias Eriksson. Som en hyllning till denne store man stannade vi till vid Rasbokils bygdegård och såg än en gång de fördelar som finns att leva och verka i en mindre ort.

Rasbokils hockeyrink används.

Månne Rasbokils bygdegård besökts av chefstränaren?

Ännu en hockeyrink, men denna i fortsatt bruk för ortsbefolkningen att nyttja under vinterhalvåret.

Innan det var tid för mattintag fortsatte vi vårt turistande i det sköna landskapet och hittade fram till Lafssjön och tillika Lafsenbadet. Efter en längre gångpromenad längs en grusväg med skogen tätt in på mötte oss en vacker badplats.

Grusvägen vindlande sig i ett vackert skogslandskap...

...och där skymtade Lafssjön med en vacker badplats.

Efter en stunds njutning av tillvaron var nästa stopp bestämt till Storvreta och dess affär för matinköp.

Nöjda med det som införskaffades valde vi Lena kyrka i Vattholma som matplats.

Inköpt måltid intogs vid Lena kyrka.

Det blev en ljuvlig stund för njutning av lugnet och de delikatesser som var uppdukat på bordet. Efter maten hade vi tid kvar till avspark varför vi tog en sväng på fem kilometer till orten kyrkbyn Tensta. En pittoresk liten ort som hade sitt fotbollslag i seriespel senaste (sista?) säsongen 2007. Det var i div 7 som Tensta GoIF placerade sig på den undre halvan. En prydlig liten idrottsplats som säkerligen används i samband med midsommarfirande och andra festligheter.

Tenstas numera slumrande idrottsplats.

Den sedvanliga GB-glacereklamen finns kvar.

Kanske scenen kommer till användning i samband med 2014 års Midsommarfirande?

Ensam tronar en kvarglöd luva...

Nu var det äntligen strax dags för avspark på Änglavallen. Hemmalaget Wattholma IF i orange tröja i topp av div 5 Norra efter fyra spelade omgångar mot bottenlaget och dittills poänglösa IF Vesta.

Wattholmafansen kunde picnica i det gröna på Änglavallen.

Vestafansen (?) fick hålla till i skuggan på bortaläktaren.

Inledande kvarten var Wattholma det klart bättre laget och rullade boll som ett topplag. Men successivt fick IF Vesta matchen dit de ville och det blev mycket kamp som gynnade Vesta.

Attack, attack, Vesta till attack!

Inte många målchanser; ty det handlade mest om halvchanser men de var jämnt fördelade och kanske var gästernas vassare.

Wattholma laddar för farlig frispark, alltmedan domaren tillrättavisar spelare  längst bort i bild.

En mållös första halvlek följdes av fortsatt kamp i andra innan Wattholma till slut kunde pricka in 1-0 med kvarten kvar. Det var ett vackert mål av Benjamin Öhrn som klappade dit lädret i nättaket från straffområdets kryss. Slutresultatet 2-0 tryckte Jon Böhlmark dit även det i nättaket i 84:e minuten efter en hörnretur. Inte orättvist även om Vesta var förtjänt av en poäng.

Vi hade mycket att prata om både på ditvägen och på hemvägen. Såväl radio som CD-spelare var tyst och i stället för Morrisseys skönsång fick vi lyssna på respektives dito i den alldeles underbara sommarkvällen längs vägarna när Uppland möter Roslagen.

En underbar försommarkväll gick mot sitt slut. Tänka sig att det var +24 grader kl 20:00!

Lohärads IF-Edsbro IF 3-2 (1-2)

Äntligen var försommaren här och äntligen var det fredag igen. Vi hade bestämt oss. Det skulle bli fredagsmys på idylliska Björkhaga IP och det redan i fjärde omgången så viktiga bottenmötet mellan Lohärads IF-Edsbro IF i södra sexan. Det var runt tjugo grader med en härlig sol som gjorde sitt bästa för att locka fram sommarkänslan.
En ur redaktionens trio valde att träffa sin son som stolt skulle visa upp sin nya partner av det motsatta könet för pappa. Gulligt.
Nåväl, de två yngre klarar sig själva och efter ett kort stopp i Wira Bruk längs väg 276 och den obligatoriska avstickaren till Wettershagas gamla idrottsplats i skogsbrynet fortsatte färden mot Norrtälje för inhandling av kvällens middag. Det blev det sedvanliga. Grov och rustik baguette, brieost, kalkon toppat med en härligt läskande hälsodryck.
Vi hade gott om tid när vi lämnade Roslagens huvudstad och rattade in mot orten Estuna och Tunavallen för ett återbesök till den nu alltmer slumrande idrottsplatsen. 

En nostalgisk återträff. Planen börjar allt mer växa igen; buskar tränger allt mer igenom de gamla träläktarna och parkeringsplatsen blir allt mer otillgänglig. Allt enligt naturens egna lagar.

Det var här som Estuna IF spelade boll innan de förenade sig med Lohärads IF (och bildade Lohärad/Estuna IF, LEIF) och Björkhaga IP blev den nya hemmaplanen.

Nu var vi dock hungriga och valde att slå oss till ro vid Svanberga gästgiveri med dess inbjudande badplats. Vi avnjöt vårt inhandlade tilltugg och fullständigt njöt av stunden innan vi nöjda åkte ner mot Svanbergaskolan och förundrades över de välbyggda och moderna faciliteterna. Vilken uppväxt för barnen var den gemensamma kommentaren. Vilket lugn och vilken trygghet.
Nu var det blott 45 minuter till avspark och vi rattade in på den inbjudande vägen mot idrottsplatsen. Väl innanför entrén blev det som vanligt ett välkomnande av ”Tosse” Mattsson och ”Boxar´n”; den senare som alltid laddad och slängd i käften.

Inte Boxar´n och Tosse från Edsbro, nej detta är grabbarna från Lohärad!

Det blev ett tufft Roslagsderby där Edsbro IF gick på knock till ”Boxar´ns” stora glädje. Dennis Caldén satte 0-1 redan efter sju minuters spel efter ett mönsteranfall och Patrik Nämvall Rödin gjorde 0-2 efter 12 minuters spel.

Svartgulrandiga Edsbro IF har kommandot...

Det var Edsbro som dominerade tämligen kraftfullt och missade utöver de två målen ett antal bra lägen – bland annat då tre frilägen. Nu lyckades inte Edsbro punktera matchen innan paus; i stället fick Lohärad ny kontakt tack vare en relativt billig straff som säkert sattes i mål i 38:e minuten.

... men Lohärads IF kom tillbaka.

Andra halvlek blev jämnare, men det var Edsbro som fortsatte att missa en mängd bra chanser. Och i stället för ett tredje Edsbro-mål blev det ett andra hemmamål i 78:e minuten. Även det på straff som även det såg tämligen tveksam ut. Än värre skulle det bli drygt tre minuter senare. 3-2 efter en mycket tilltrasslad situation där bollen syntes vara utanför den förlängda mållinjen i skedet innan den hamnade i nät.

Två tveksamma straffar förstörde dagen för Edsbro.

Men med en huvuddomare och en assisterande som allt som oftast är en ledare/representant från hemmalaget, och som bara får vinka för inkast, blir det lätt inslag av den humoristiska sidan på den här nivån.

Eller som en besviken ”Boxar´n” uttryckte det efter slutsignalen: ”Det är inte lätt för domaren när spelarna slänger sig hela tiden och skriker på straff…”.

En tung förlust för Edsbro – desto gladare miner i Lohärads IF som tog säsongens första poäng.